Jag säger bara det:

Jag kom in i Västerås.
Jag är helt emotionellt rubbad nu, lyckorus, chock, förvirring, rädsla, längtan, saknad.

Shit pommesfrites, men så är det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0