papperskrafs

Idag har jag hängt runt på museet i stan. Frivilligt!
Jag Lisa och Linnea kollade på Rockys utställning, och stannade där inne i cirkus en timme och glodde på hans teckningar. Soft.
Därefter drog vi till vårat favorit café, där jag och Lisa hängde så mycket förra året att ägaren numera känner igen oss. Gött för mig, för idag fick jag rabatt. Heheh...

Well well, denna dagen har faktiskt varit jävligt bra, och jag har faktiskt kommit igång med tentan ordentligt. Så snart kan jag andas ut! Skönt. Psykologi föreläsaren är faktiskt kanon, så när man faktiskt orkar lyssna ordentligt en hel föreläsning gör ju att man blir jävligt taggad på att kötta hemtentan.

Men ja, nu ska jag strax iväg till tåget mot Kolbäck, för att sen ha lite volleybollträning. Fint.

Puss till er, på en av höstens finare dagar.

K.O - kvinnoveckan är här.
Kunde varken stå, sitta eller ligga igår pga. dödens smärta.
Idag är det dock lite bättre, så jag har gymmat och umgåts lite med Lisa.
Dock glömde jag ju att strectha...så

får väl leva med all form av smärta framöver

Igår tog jag och Johanna tummen ur röven och drog till gymmet för att få instruktioner av en personlig tränare. Gratis var det, och bra var det dessutom. Han gjorde program åt oss, och berättade för oss exakt hur vi skulle göra. Dvs. tyngd hur många set osv. Så om vi kör på med det här i 6 veckor ska det nog ge resultat. Spännande.

Idag ska jag dock inte hänga på gymmet, utan jag ska istället skriva klart mina hemtentor (någorlunda), och spela lite volleyboll. Och ja, denna terminen är fylld av hemtentor...vilket inte riktigt är my cup of tea...

Men nu ska jag som sagt skärpa till mig och få lite saker gjort.
Vi hörs!

Linköping nästa.
Idag har vi en coach med oss, men är bara några idag. Vi får se hur det går.
Jag har inte tränat en ända gång på hela veckan pga. min förkyldning, så hur fan detta går vet bara gudarna...HEHEHE.


Vi hörs!

Idag läste jag världens finaste mejl när jag gick hem från stan.
Tårarna var så otroligt nära, och jag fick gåshud av orden jag läste.
Men jag lyckades hålla tillbaka tårarna där och då, för det hade kännts så fel att storlipa mitt i stan.
Så jag släpper ut dem nu istället, och bäddar ner mig i sängen istället.

Nu är tentorna gjorda och i morgon börjar nästa kurs. Då är det okej att släppa ut alla typer av tårar.
Åh. :')

Jag hatar klyshor. Jag spyr. Nu ska jag snart träffa en annan som också hatar klyshor, och ikväll ska jag prata i tlelefon med en annan som hatar klyshor.
Det känns fint. Att ha någon som delar hatet med mig iaf.

Jag minns det som det var igår. Den 4 oktober år 2007.
Jag satt i skolan och tittade ut genom fönstret och alla tankar snurrade i mitt huvud.
"Tänk om" "Tänk om" "Tänk om inte" "Tänk om" "Det är nog så" "Nej", "Jo"
   När lektionen var slut cyklade jag hem snabbare än jag någonsin gjort förut. Hjärtat bultade. Klumpen i magen växte. Klumpen i magen visste att "det nog var så".
   98 % säker sprang jag upp för trapporna, och låste sedan upp dörren. Med bultande hjärtat ropade jag ut i den tomma lägenheten "Hallå...mamma...hallååååå!". Inget svar.
Jag minns att jag gick in i sovrummet och såg papprena på den nybäddade sängen. Grönaktiga pappren. Grönakitga sjukpappren.

"INFORMATION TILL DIG SOM HAR BRÖSTCANCER".

Kabom sa det. Kabom sa det i hela jävla världen. Och jag föll handlöst över sängen. Tårarna sprutatde. KABOM sa det och jag tappade kontrollen. "Nej, nej, nej nej nej neeeeeeeej...." hulkade jag.

Två minuter senare torkade jag tårarna. Försökte att lugna mig. Behärska mig va fan som helst. Jag klev in i köket lyfte på luren och ringde till mamma. "Jo, cancer." "Det kommer gå bra". Okej. M. Säkert. Ja det löser sig.
Just då trodde jag att allt skulle gå åt helvete.
Det löste sig.

I lite mer i ett halvår, skakade ett litet fjuttigt papper om min familjs värld. Det var 4 år sen nu. Ett bröst mindre blev ett stort ärr. Behandlingar med gifter blev ett ärr med nytt hår. Lösa band blev starkare. Somliga vänner fick man mindre kontakt med.  Somliga blev ett ärr. En stark mamma, blev ännu mer starkare än tidigare.
Men nu är allt bara ett ärr, för ett halv år senare blev min mamma friskförklarad.

4 år senare tänker jag fortfarande på det som hände. Hur det jag aldrig trodde skulle hända, hände. Jag kan aldrig sluta tänka på det, och vill aldrig sluta tänka på det. För det som hände hände, och har gett mig och min familj en sådann starkare förståelse för vad livet är, och hur andra har det. Jag är så enormt tacksam över att min mamma klarade sig, för det finns så många som inte gör det. Min mamma sa hela tiden att "det löser sig, det ordnar sig" och det gjorde det. Mamma gnällde aldrig, och det visar så otroligt mycket på hur stark hon är.

Nu i oktober när det är bröstcancer månaden tycker jag det är extra viktigt att visa sitt stöd, eller ge en slant till bröstcancer fonden. Bröstcancer är inte så bara, det är precis som vilken cancer som helst. Det är precis lika viktigt. Jag har redan visat mitt stöd, och tänker fortsätta att göra det år ut, och år in.

Slutligen. Jag älskar dig mamma mest av allt. Du är världens bästa, du är min förebild i alla lägen, och det är så jävla stark. Tack för att du finns, och tack för allt du gör. Jag älskar dig. ALLTID.

<3

Jag har haft en fin helg, med god mat och trevligt umgänge.
I fredags hängde jag med mina klassisar och spelade spel, och drack lite vin.
 På lördagen hängde jag med Ricks familj som var på besök, och senare på kvällen åt vi middag på Tabazco. (as god mat, och asbra musik)
I söndags spelade vi match i Södertälje, som vi vann med 3-0. As go vinst. Dock spelade jag inte så mycket, har varit stel och öm i ryggen pga. alla muskelknutor så jag fick byta av med libron ibland.

Idag har jag invigt mitt gymkort med Philip, sprungit lite och kört triceps. Bokade även tid för information, och eget program på fredag. GÖTT!
Sen har jag även handlat, och varit förbi Rick och tagit hand om sjuklingen.

Fin helg, fin dag.
Nu ska jag fortsätta att skriva på min hemtenta. Fint.

Har börjat överanvända ! och , .
Det känns så fel, det känns som man är efterbliven när man skriver tusen ! efter varje mening.
"Köpte bakpulver idag" "Köpte bakpulver idag!!!!!!!" Jaha ska du dra en lina eller. En sådann skillnad.

Ja jag är extremt töntig idag.

Jag längtar till framtiden.
Längtar till allt nytt.
Längtar till Eskilstuna.
Längtar efter de nya viktiga kontakterna med arbetslivet.
Längtar till sommaren.
Längtar till min födelsedag då mina vänner kommer.
Längtar tills jag får en fet jävla lägenhet, som jag kan bo i flera år. (Här får jag ju bara bo i 3 år).
Jag längtar till arbetslivet.


Ibland tror jag faktiskt att jag blickar lite långt in i framtiden, men det ska bli så sjukt kul när allt hamnar på plats. Visst ska man kanske leva i nuet, men jag är så pepp på vad framtiden har att erbjuda att jag blir alldeles varm i hela kroppen.
Vill bara jobba upp mitt CV just nu, och få en massa bra kunskap som är nödvändig i arbetslivet.

Störd tjej

Yo.
Har haft en helt underbar helg, flängt runt hit och dit.
Myst, druckit både vin och champange.
Pussat på Rick såklart. Varit på inflyttningsfest. Dansat. Fått gå in på VIP. Skrattat åt Phillyboi så att tårarna nästan sprutat. pluggat, Lagat himmelskt god mat. tappat en kokbok på tån. Spelat volleyboll. Befunnit mig i en främmandes familj hus i Kolbäck osv.

Just nu håller jag på och städar. Visserligen har jag tagit en paus men det spelar väl ingen roll nu.
Så nu ska jag bara dammsuga så att jag sen kan krypa ner i min säng och mysa.

Vi hörs när vi hörs. Puss