Volleybollspelande
Nu har jag precis kommit hem från min första volleybollträning med högskolan, och ja...det var något utöver det vanliga. Det var ju inte precis så att jag hade några speciella tankar om hur det skulle gå, eller hur det skulle vara. Men ja, såhär var det...
Jag slank iväg till skolan för att möta de andra människorna som skulle dit, vilket bara var jag och en till tjej som bara skulle titta på. Sen kom då vår ledare som visade oss vägen till hallen, och ja. För det första hade jag aldrig trott på att det var en idrottssal vi gick till. För salen var nämligen inbyggd i ett jävla våningshus. Så det var för det första ganska fult.
I alla fall, när vi kom dit kände jag mig som värsta mongot. För att:
1. jag var den enda som bar "volleybollklädsel", dvs shorts och knässkydd
2. Jag var den enda tjejen som pratade svenska
3. det kryllade av utbytesstudenter
Hursomhelst, när det väll skulle köras igång skulle vi självmant ställa oss i olika lag beroende på hur bra man var. Så jag gick till "advance" och kände mig någorlunda ful (eftersom jag inte spelat på aslänge)
Ja... det slutade med att jag hamnade med två stereotypiska tyska herrar, en lång smal med slibbigt hår och glasögon, och en annan lite mer hullig kille. (Ja ni kan ju tänka er).
Spelet kördes igång, vi mötte några aslånga spanjorer med en tysk tjej i laget (som förövrigt verkade vara proffs), och detta mina vänner...det var asfult.
Kände mig asdålig, för att de andra var faktiskt ganska duktiga (trotts att de inte hade grundslagen kanske). Det känndes även som jag sabbade asmycket, men mot slutet var det faktiskt väldigt kul. Eftersom jag kände mig mer säker i mitt lag, och tyskarna faktiskt pratade engelska med mig.
Som sagt ni kan ju tänka er....men jag ska faktiskt fortsätta med det här endå.
För volleyboll kommer alltid ha en plats i mitt hjärta!
