Hej
Jag hatar känslan av att veta att folk vet vem man är, och att man har haft ett förlutet med dem.
Nu snackar jag inte om gamla förhållande och så, jag snackar om "forntida" vänner, och bekanta.
Folk som kände en för något år sedan, som man hade en relation med, som man överhuvudtaget har pratat med i mer än 5 h.s tid ensam. (Om man då skulle lägga ihop alla tider man pratat ihop med personen i fråga)
Just den känslan av att gå förbi en sådann person, möta personen i korriodoren, trappan, på stan - hatar jag.
Man har så mycket gemensamma minnen med personen, som man aldrig glömmer, men endå kan man inte ta modet till sig att hälsa. Säga "hej hur är det med dig", trotts att man vet det mesta om personen.
Att känna någon, eller att ha kännt en person är en lustig känsla.
Vi har dem omkring oss, möter dem varje dag, har skrattat framför dem, gråtiti, kramat dem. Men endå så kan man inte säga ett litet klent ord.
Hej.
välkommen till Sverige
Nu snackar jag inte om gamla förhållande och så, jag snackar om "forntida" vänner, och bekanta.
Folk som kände en för något år sedan, som man hade en relation med, som man överhuvudtaget har pratat med i mer än 5 h.s tid ensam. (Om man då skulle lägga ihop alla tider man pratat ihop med personen i fråga)
Just den känslan av att gå förbi en sådann person, möta personen i korriodoren, trappan, på stan - hatar jag.
Man har så mycket gemensamma minnen med personen, som man aldrig glömmer, men endå kan man inte ta modet till sig att hälsa. Säga "hej hur är det med dig", trotts att man vet det mesta om personen.
Att känna någon, eller att ha kännt en person är en lustig känsla.
Vi har dem omkring oss, möter dem varje dag, har skrattat framför dem, gråtiti, kramat dem. Men endå så kan man inte säga ett litet klent ord.
Hej.
välkommen till Sverige
Kommentarer
Postat av: dajla
word! hatar det med
Trackback
