papperskrafs

Jag river alla gamla brev och bränner upp min dagbok.
Ingenting stämmer endå allt är lögner och sagor.
River alla gamla sår bränner ut mig själv.
Öppnar upp fönstret slänger ut alla böcker och tavlor.
Skänker bort skjortan och jeansen, raderar kort på mobilen och släpper ut mitt ansikte ur fotografier.
Jag ångrar allt och inget, skorna på jag står och häller bensin i lägenheten, hela hallen brinner.
Det jag vill fly från mest är sånt jag vet men ingen annan gör, som försvinner ifall jag dör, men finns kvar till dess.
Saker jag tänkt och tyckt som jag aldrig har berättat för er själv tills dess så svettas jag ihjäl, endå är jag tyst.

Och jag ångrar allt jag sagt och allt det där jag ljög om, jag ville bara vara den jag är i dina ögon. Och lämna resten bakom mig och bli nån annan. Vara, den, du, tror, jag är.

När man har rivit ner sitt liv för många gånger, slutar man att bygga upp fasaderna igen. Och utan att ha tänkt igenom nått så slänger man sig ut igen med insidan på utsidan och väntar tills nån skjuter en.

Har aldrig tänkt igenom någonting innan jag har gjort det. Har aldrig bromsat när jag kännt att saker gått för fort sen. Jag sätter alltid allt på spel men vad spelar det för roll, när inget har nått värde längre.

Lovar aldrig mer varje gång. Men jag håller aldrig någonting, och kommer aldrig lita på mig själv någonsin. För jag har svikit allt, hur har jag hamnat här?

Jag har blivit allt jag hatar och hatar allt jag är."

- Anton Kristiansson