En sorgens vecka...
Godmorgon eller god förmiddag kanske man ska säga.
Kom i säng ganska sent igår kväll, så jag ställde klockan på ringning imorse för att inte vända på dygnet helt och hållet.
I vilket fall så är jag i alla fall vaken nu, och njuter av "ensamheten". Pappa och hans fru jobbar, och mina "syskon" är hos sin pappa denna veckan, så här sitter jag alltså ensam. Det är ju kanske bara bra att vänja sig vi det nu, nu när det bara är 1 vecka och två dagar kvar till ensamheten...H3h3h3h.
När vi sedan nuddar vid ämnet som gäller min flytt osv, så kommer denna veckan bli ganska jobbig. Jag ska nämligen säga hejdå till många av mina vänner nästan varje dag denna veckan. Det är helt sjukt egentligen att man ska ses en "sista gång" på ett bra tag, för att sedan inte ses förens i jul. Det är helt sjukt egentligen, att alla de där enkla och självklara sakerna som man alltid kan göra spontant bara försvinner från en, närmare bestämt 37 mil i från en.
Idag är det Nickolina som jag kommer säga hejdå till, och det känns verkligen. Jag börjar helt seriöst nästan att gråta när jag tänker på det i detta nu. Ush och fy. Tårarna får vi spara vi tills senare.
Nu ska jag rota runt i kylskåpet efter mat.
PUSS
Kom i säng ganska sent igår kväll, så jag ställde klockan på ringning imorse för att inte vända på dygnet helt och hållet.
I vilket fall så är jag i alla fall vaken nu, och njuter av "ensamheten". Pappa och hans fru jobbar, och mina "syskon" är hos sin pappa denna veckan, så här sitter jag alltså ensam. Det är ju kanske bara bra att vänja sig vi det nu, nu när det bara är 1 vecka och två dagar kvar till ensamheten...H3h3h3h.
När vi sedan nuddar vid ämnet som gäller min flytt osv, så kommer denna veckan bli ganska jobbig. Jag ska nämligen säga hejdå till många av mina vänner nästan varje dag denna veckan. Det är helt sjukt egentligen att man ska ses en "sista gång" på ett bra tag, för att sedan inte ses förens i jul. Det är helt sjukt egentligen, att alla de där enkla och självklara sakerna som man alltid kan göra spontant bara försvinner från en, närmare bestämt 37 mil i från en.
Idag är det Nickolina som jag kommer säga hejdå till, och det känns verkligen. Jag börjar helt seriöst nästan att gråta när jag tänker på det i detta nu. Ush och fy. Tårarna får vi spara vi tills senare.
Nu ska jag rota runt i kylskåpet efter mat.
PUSS
Kommentarer
Postat av: Nickolina
de kändes min vän, kommer sakna dig nått så fruktansvärt! pussy <3
Postat av: Funny
Detsamma. Älskar dig <3
Trackback